Datalgringsdirektivet som träder i kraft 1 Juli i år har som avsikt att skrämma medborgarna från att kommunicera med varandra på ett otillbörligt sätt, dvs fildelning. Sekundärt kan man nu lagligt också spionera på befolkningens politiska åsikter etc. Därmed inte sagt att denna spionage inte förekommit från statens sida i årtionden. Enda skillnaden är att det numer är lagligt.

Anti-demokratiska krafter försöker med propaganda och lagändringar skrämma befolkningen, för ytterst har de väldigt små möjligheter att göra något verkligt av detta. Jag är inte rädd för dessa krafter och törs öppet stå för mina åsikter. Vi är så pass många som genomskådat skendemokratin för länge sen. En töntig säkerhetstjänst kan gärna knacka på min dörr. De kan försöka bevisa att det var just jag som satt bakom datorn och fildelade eller att det var just jag som skickade ett politiskt kritisk meddelande på min mobil. Det är nämnligen så att min dator och mobil används fritt av hela min bekantsskapskrets. De behöver bara fråga om lov och jag säger ja varje gång. Jag frågar inte ens vad de ska använda mina prylar till. Så... tuta och kör är mitt råd. Låna ut dina kommunikativa prylar både till höger och vänster, byt datorer och androider med dina vänner. Då kan de lagra datainformation bäst de vill. Det är en sak att få fram vad en viss dator eller telefon delade för information. En annan är vem som egentligen knapprade på den vid den aktuella tidpunkten.

Det viktigaste vapnet mot den represssiva makten är att aldrig samarbeta. De kan inget göra i slutänden om ingen medborgare samarbetar, anger andra eller någonsin erkänner något. Det är upp till dem att bevisa att det var just du som gjorde något "brott". Visst kommer de att desperat kasta några enstaka i fängelse mot deras nekande men i slutänden är det ganska svårt att fängsla och förtrycka en hel befolkning. Det är ytterst svårt att ens kunna fängsla en tiondel av befolkningen. Dels tappar man stor potentiell arbetskraft som kunde tjäna herrefolket med sina kroppar men främst skapar det också ett omotiverat folk. Om en tiondel slängs i fängelser och omskolningsläger har de flesta någon nära bekant/anhörig som är drabbad. Det kommer då vara nära en revolution och det har adeln lärt sig är inte bra vilken armé man än har på sin sida. När giljotinen rullar fram på torget gäller det att springa jävligt fort.

Etablisemanget hävdar gärna att storföretagen är bra för Sverige. De skapar många arbetstillfällen och därför bör vi värna om att de stannar kvar i landet. Jag skulle vilja vända på denna argumentation. Hade det inte varit bättre att dessa företag skapade jobb, betalade bolagsskatt solidariskt och värnade om landets befolkning och samhälle? I Sverige har vi en tanke om att enbart arbetstagare, små och medelstora företag ska känna samhällsansvar och ge landet dess ryggrad av välfärd i allt vad det heter; skola, socialomsorg, sjukvård, äldrevård, miljö- och kulturvård, försvar etc.

Att tillåta storföretagen profitera på arbetskraft och få utnyttja välfärden vi tillsammans skapat är bara korkat av oss. Människor som sitter i exempelvis Volvos ledning känner inget samhällsansvar eftersom vi tillåter dem att verka så. Andra människor som kommer från andra samhällsklasser som inte betalar skatt sätter vi bakom lås och bom. Tänk hur många miljarder som skulle kunna gå till allmännyttan ifall vi tog vårt förnuft tillfånga och började kräva ansvar av storföretagen. Vi skulle med säkerhet vara den nation där välfärden hade kommit allra längst. Sjukvården skulle va av högsta kvalitet. Vi skulle ha råd att ge de äldre en mänsklig situation. Skolan skulle åter kunna bli en plats för lärande där inget barn lämnades åt sitt öde.

Vi måste börja se allvarligare på landsförräderi, även när det handlar om människor som verkar stå utanför samhällets kontroll. Nationen och dess befolkning måste alltid vara i det första rummet, för alla.

Det ska bli intressant att se vad som händer när Julian Assange ska dömas i svensk domstol och framförallt huruvida Sverige lämnar ut honom till USA (på inga grunder alls). Att Wikileaks börjar granska vad som händer bakom ljuset i svensk inrikes- och utrikespolitik torde vara en nagel i ögat på personligheter som Carl Bildt. Fler med honom är nog i dagarna mycket oroliga för vilka hemliga mail och konversationer som läckt ut som allmänheten inte bör få kännedom om. Det kan handla om alltifrån blodiga händer, svensk "neutralitetspolitik", kontraspionage, etc.

Det är på tiden att Sveriges ny-adel granskas i sömmarna. Sverige är ett klassiskt sen-feodalt samhälle där man föds till maktpositioner och under dessa förutsättningar kan det vara lätt för makthavare att ställa sig utanför allt som heter lag, moral eller demokratiska värderingar. Ingen lag kommer åt dem. Det enda försvar allmänheten har är att försöka granska och avslöja oegentligheter. De förlorar inte sina ekonomiska medel, eller hamnar bakom lås pga avslöjanden men däremot kan deras förtroende mot allmänheten gå förlorad. Därefter kan inga beslut fattas i det öppna spelrummet utan enbart bakom lykta dörrar. En besvärande situation för någon som är van att stå i fokus i media och tas på allvar i det politiska rummet.

Det finns många personer i bara detta land som har mycket goda kunskaper i s.k "hacking". Varför organiserar sig inte fler "hackare" i grupper och börjar ta sitt ansvar för landets befolkning? Detta borde vara ett mycket effektivt sätt mobilisera en motkraft som ger effekt. Genom att avslöja makthavares egentliga agenda och publicera detta, skulle vi i längden kunna få de makthavare som vi vill ha, dvs de som arbetar för vår befolknings bästa. Makthavare i dag har tillgång till all teknisk utrustning och personalkraft som dag och natt, 24/7, söker information om befolkningen. Inte bara huruvida vi betalar skatt utan också om våra åsikter och rörelsemönster. De verkar inte anse att det är fel eller odemokratiskt med denna integritetskränkande kontraspionage. Varför ska vi ha bättre moral? Vi kan lätt motivera detta på samma sätt som de, dvs att vi vill inte ha "terrorister" i ledande positioner.